Så fungerar Dense Wavelength Division Multiplexing (DWDM)

DWDM är en teknik som gör det möjligt att skicka enorma mängder data genom en enda optisk fiber. Istället för att använda fibern som en enda kanal delar DWDM upp ljuset i tiotals eller hundratals olika våglängder, där varje våglängd bär sin egen dataström oberoende av de andra.

Principen liknar hur en prisma bryter vitt ljus i regnbågens färger. I ett DWDM-system genererar varje sändare laserljus med en exakt våglängd. En multiplexer kombinerar alla dessa ljusstrålar till en fiber. I andra änden separerar en demultiplexer våglängderna igen så att varje mottagare får sin dataström. Kanalavståndet i DWDM är mycket litet, ofta bara 0,8 nanometer, vilket ger plats för över 80 kanaler i en enda fiber.

Optiska förstärkare, så kallade EDFA (Erbium Doped Fiber Amplifiers), förstärker alla kanaler samtidigt utan att signalen först behöver omvandlas till elektronisk form. Det gör det möjligt att sträcka signalen hundratals kilometer utan regenerering, vilket minskar kostnad och komplexitet jämfört med äldre teknik.

DWDM är ryggraden i dagens internet. Teleoperatörer och molnleverantörer använder tekniken i sina stamnät för att möta den snabbt växande efterfrågan på bandbredd utan att behöva gräva ner nya fiberledningar. En enda fiberpar med DWDM kan bära terabit per sekund.