Dense Wavelength Division Multiplexing, eller DWDM, är en teknik som ökar den totala datafrekvensen som kan överföras via ett optiskt fibernätverk. Den fungerar genom att multiplexera flera optiska bärarfrekvenser, eller ”kanaler”, var och en modulerad av en olika dataström, på en enda optisk fiber. Till skillnad från traditionell Wavelength Division Multiplexing (WDM), där kanalerna är separerade av relativt stora frekvensgap, separerar DWDM sina kanaler med mycket mindre frekvensgap, vilket tillåter en större mängd samtidiga kanaler på en enda fiber. Därav namnet ”dense”.
DWDM-teknik har potential att effektivt utnyttja kapaciteten hos en optisk fiber genom att dela upp dess bandbredd i ett antal kanaler, där varje kanal kan bära en dataström oberoende av de andra. DWDM fungerar oberoende av dataformat och hastighet, vilket möjliggör flexibiliteten att transportera olika typer av trafik. Dessutom är DWDM en teknik som bevarar signalintegriteten över långa sträckor genom att använda optiska förstärkare, vilket minskar behovet av elektronisk regenerering.
På grund av sina eller sina fördelar används DWDM allmänt i kärnnät och metronätverk. DWDM är av avgörande betydelse för att skapa kostnadseffektiva och skalbara nätverk som kan möta de ökande kraven på bandbredd. Med hjälp av DWDM kan nätverksoperatörer smidigt utöka sin infrastruktur utan att behöva lägga till fler fiberkablar, vilket sparar både tid och pengar.
