D-språket är relativt ungt i förhållande till andra allmänt använda språk som C, Java och Python. Det skapades 2001 av Walter Bright för att bemöta de brister han såg i C++ och andra språk han använde i sitt arbete. Precis som C++ och Java är D statiskt typat. Det betyder att variabeltyper måste anges när de deklareras, vilket kan undvika vissa typer av buggar.
D har flera funktioner som är avsedda att hjälpa programmerare att skriva ren och effektiv kod. Ett exempel är dess stöd för moduler, som gör det lättare att organisera och hitta kod. Det har också inbyggda funktioner för kontroll av minnessäkerhet, såsom garbage collection och målmedveten minneshantering. Dessutom har D mycket starka verktyg för att skapa generisk kod, vilket gör det möjligt att skriva mycket flexibla program med kortare och mindre upprepande kod.
Trots sin kapabilitet kan D vara utmanande att lära sig till fullo, speciellt för nybörjare. Det kräver en djup förståelse för hur datorer fungerar och hur program körs. Till exempel kan minnessäkerhetsfunktionerna i D vara svåra att förstå utan kunskap om datorns minne. Men för dem som är villiga att göra ansträngningen kan D vara ett kraftfullt verktyg för att skapa effektiva och robusta program.
