Bandbredd är den maximala dataöverföringskapaciteten för en nätverksförbindelse, och när flera användare eller enheter delar samma nätverksanslutning, måste denna bandbredd delas mellan dem. Det är här som konceptet bandbreddsdelning kommer in. Det är processen att tilldela och begränsa bandbredd för olika användare eller enheter för att förhindra att en enskild användare eller enhet konsumerar all tillgänglig bandbredd, vilket skulle kunna skapa en flaskhals och påverka andra användares förmåga att använda nätverket effektivt.
Bandbreddsdelning kan vara antingen statisk eller dynamisk. Statisk bandbreddsdelning innebär att varje användare eller enhet tilldelas en fast andel av den totala tillgängliga bandbredden, oberoende av deras faktiska behov eller användning. Dynamisk bandbreddsdelning å andra sidan anpassar sig efter förändringar i nätverkstrafiken och det faktiska behovet från varje enhet eller användare, vilket innebär att bandbredden som tilldelas till varje enhet kan variera över tiden.
Bandbreddsdelning kan implementeras på flera nivåer. På en bredbands- eller DSL-linje kan till exempel bandbredden delas mellan alla enheter som är anslutna till nätverket. På en större skala, till exempel inom en Internetleverantörs (ISP) nätverk, kan bandbredden delas mellan alla kunder, baserat på deras individuella abonnemangsavtal.
