Åtkomstnivå, även känt under termerna åtkomstmodifierare eller åtkomstkontroll, är en del av objektorienterad programmering som bidrar till att upprätthålla datasäkerhet och förhindra oavsiktlig ändring av kod. Det är som att sätta gränser eller regler för vilka delar av koden som kan se och interagera med andra delar. Dessa regler variar dock från programmeringsspråk till programmeringsspråk.
I Java till exempel, finns det fyra huvudtyper av åtkomstnivåer: public, protected, default (package-private), och private. Public innebär att alla har tillgång, det finns inga begränsningar. Protected tillåter tillgång inom samma paket eller subklasser. Default tillåter tillgång endast om medlemmarna tillhör samma paket. Private låter endast metoder och variabler inom klassen de definieras att ha tillgång.
Det är viktigt att välja rätt åtkomstmodifierare baserat på situation och behov, eftersom ett felaktigt val kan leda till säkerhetsrisker. En god praxis är att begränsa åtkomsten så mycket som möjligt, det vill säga att börja med ’private’ och öka åtkomstnivån endast när det är nödvändigt. Detta bidrar till att hålla programmet säkert och välstrukturerat.
