En transistor är en elektronisk komponent som används för att styra strömflödet i en elektrisk krets. Det finns två huvudtyper av transistorer: bipolära transistorer baserade på PN-övergångar (NPN eller PNP polaritet) samt unipolära fälteffekttransistorer (N-kanal eller P-kanal).
Bipolära transistorer är de mest grundläggande typen av transistorer och består av två p-dopade material som ligger ovanpå varandra, med ett n-dopat material som ligger mellan dem. När en spänning tillämpas på den n-dopade regionen kan det styra strömmen som passerar genom p-dopade regionerna. Bipolära transistorer används ofta för att förstärka signaler eller som elektroniska switchar.
Unipolära transistorer, också kända som feta, eller MOSFET (Metal Oxide Semiconductor Field Effect Transistor), är en annan vanlig typ av transistor. De består av en jon-dopad källa, en kontrollgate och en drain. När en spänning tillämpas på kontrollgatet kan det styra strömmen som passerar genom MOSFET:en och på så sätt fungera som en switch. Unipolära transistorer används ofta i mikroprocessorer och andra digitala kretsar.
Båda dessa typer av transistorer används ofta tillsammans i komplexa elektroniska system för att styra strömflödet på olika sätt. Genom att kombinera olika transistorer kan ingenjörer skapa kretsar som kan förstärka signaler, styra strömmen i olika riktningar, eller fungera som elektroniska switchar.
