En diod är en elektronisk komponent som kan leda ström åt ett håll men inte åt det andra. Den består av två halvledarkristaller, med ett negativt laddat material kallat n-typ halvledare och ett positivt laddat material kallat p-typ halvledare, som är svetsade ihop. När en diod ansluts till en strömkälla med den negativa polen på n-typ halvledaren och den positiva polen på p-typ halvledaren, kommer strömmen att ledas från den negativa polen genom dioden och ut på den positiva polen. Detta kallas att dioden är i konduktion.
Om man istället ansluter dioden med den positiva polen på n-typ halvledaren och den negativa polen på p-typ halvledaren, kommer strömmen inte att kunna passera genom dioden. Detta kallas att dioden är i isolering. Dioden är då en strömbrytare som blockerar strömmen åt ett håll.
En diod kan användas på olika sätt. En vanlig användning är att skydda elektronisk utrustning från skadlig spänningspuls. Om det t.ex. skulle ske en överspänning i en strömkälla, kommer dioden att blockera den skadliga strömpulsen från att passera genom den elektroniska utrustningen. En annan användning är att konvertera växelström (AC) till likström (DC). Dioden används då tillsammans med en elektronisk komponent som kondensatorn och kan användas i t.ex. nätdelar av elektron
