Feodalismen är en socioekonomisk system som utvecklades i Europa under medeltiden och dominerade stora delar av världen fram till början av 1800-talet. Det är ett system som bygger på löften och relationer mellan herrar och vasaller. Herrar var de som ägde marken, och vasaller var de som arbetade den. Herrarna fick också betalt för det arbete som utfördes genom att ge bönderna ersättningar som korn, kläder, eller säkerhet.
Feodalismen hade stor betydelse för den medeltida ekonomin eftersom det skapade en hierarkisk struktur inom samhället som kunde utnyttjas för ekonomiska syften. Vasaller var beroende av herrarna som kunde ta ifrån dem deras rättigheter om de inte uppfyllde sina löften. De fick också betalt för att arbeta herrarnas mark och kunde inte lämna herrarnas område utan tillåtelse.
Feodalismen fanns också i Sverige under medeltiden och präglade den svenska samhällsstrukturen. Herrarna hade stor makt över bönderna och kunde ta från dem deras mark och andra rättigheter om de inte uppfyllde sina löften. Bönderna hade ofta inget annat val än att acceptera herrarnas villkor.
Enligt den svenska feodala lagstiftningen, som kom att kallas fredsbrevet, hade bönderna rätt att bo och arbeta på herrarnas mark. De hade också rätt att ha egna husdjur, såsom höns och grisar, och att odla sin egen mat. De skulle också betala skatt till herrarna och stå till tjänst för dem om det krävdes.
Ett exempel på feodalismen i Sverige är den så kallade allemansrätten. Denna rätt gav alla svenskar rätt att använda andras mark för jakt, fiske och bärplockning. Det gav också bönderna rätt att använda herrarnas mark för att skörda mat och odla trädgårdar. Detta system gav också herrarna kontroll över sin mark, eftersom de kunde begränsa böndernas användning av den och få betalt för det.
