Första generationens SD-kort (Secure Digital) kom ut i slutet på 1990-talet med en maxkapacitet på 2GB. Sedan utvecklades SDHC (High Capacity) som tog maxkapaciteten till 32GB. Idag finns SDXC (Extended Capacity) som kan lagra upp till 2TB (terabyte) och SDUC (Ultra Capacity) med en maxkapacitet på hela 128TB. SD-kort har därför förändrats och utvecklats mycket med tiden och SDXC är resultatet av denna evolution.
SDXC-kort använder exFAT (Extended File Allocation Table) filsystemet som skapats av Microsoft, vilket gör dem kompatibla med nästan alla kameror, smartphones, surfplattor och datorer. Dessutom kan SDXC-kort hantera mycket stora filer, vilket gör dem idealiska för lagring av högkvalitativ video och högupplösta bilder. Deras snabbhet, mätt i MB/s (megabyte per sekund) gör att data kan sparas och läsas mycket snabbare än med äldre kort.
Men det finns en viss förvirring kring termer och specifikationer i samband med SD-kort i allmänhet och SDXC-kort i synnerhet. SDXC-kort har till exempel olika klassificeringar för skrivhastighet, inklusive klass 10, UHS (Ultra High Speed) och V (Video Speed Class). Varje hastighetsklass beror på hur snabbt kortet kan skriva data i megabyte per sekund. Det viktiga att notera är att ju högre klass, desto snabbare och mer pålitlig lagring får du.
