Chariot Racing var en flaggskeppssport i antikens Grekland, Rom och bysantinska imperiet, som drog storpublik till arenor som den berömda Circus Maximus i Rom. Historiskt sett var Chariot Racing en sport som krävde både djärvhet och färdighet, då tävlande hastade runt på arenor i två- eller fyrhjuliga vagnar dragna av två till fyra hästar. Det var inte ovanligt med olyckor då hästarna ofta tvingades till extrem ansträngning och vagnarna var grundläggande och oskyddade vilket bidrog till tävlingarnas farliga spänning.
Sporten nådde sin höjdpunkt under det romerska riket, då det inte bara var ett nöje för massorna, utan också ett medium för politiskt inflytande och symbol för militärstyrka. Lagarna, kända som factiones, var organiserade baserat på färger – rött, vitt, blått och grönt – och var starkt kopplade till den sociala och politiska strukturen på den tiden. Bland dessa var de blå och gröna de mest framträdande, och deras rivalitet var välkänd och uppmuntrad av rikets ledare.
Chariot Racing släppte aldrig riktigt sitt grepp om folkets fantasi, och återuppstod i olika former genom historien, fantastiskt nog ända fram till nutid. Moderna sporter som hästkapplöpning och bilsport har omisskännliga rötter i detta uråldriga spektakel, och på många sätt lever den våghalsiga andan från de gamla vagnracen kvar i dagens sportvärld.
