Så fungerar IPX/SPX

i

IPX/SPX är ett nätverksprotokoll som stigit fram som en rival till det populära TCP/IP-protokollet. Novell, som dominerade nätverksutrymmet på 80- och 90-talet, designade och använde IPX/SPX för deras NetWare-operativsystem. IPX står för Internetwork Packet Exchange, och det är protokollet som hanterar paketutbytet mellan noder på ett nätverk. Å andra sidan står SPX för Sequenced Packet Exchange och erbjuder tilläggsfunktioner för IPX, särskilt när det gäller att skapa och upprätthålla en pålitlig anslutning mellan noder.

IPX/SPX fyller många av samma funktioner som TCP/IP. IPX motsvarar både Internet Protocol (IP) och Internet Control Message Protocol (ICMP) i TCP/IP, medan SPX fyller en liknande roll som Transmission Control Protocol (TCP). IPX, liksom IP, hanterar adressering och paketrouting, medan SPX som TCP, hanterar felfrakinring och flödeskontroll. En viktig skillnad är att IPX/SPX alltid antog en direkt förbindelse mellan två nätverk, vilket gav robusthet och hastighet men mindre flexibilitet än den mer dynamiska och skalbara TCP/IP-modellen.

Trots detta är IPX/SPX i dag föråldrat och har i stort sett ersatts av TCP/IP i moderna nätverkssystem. Denna övergång har drivits på både av TCP/IP:s större flexibilitet och dess omfattande stöd på internet, ett globalt nätverk som IPX/SPX inte var designat för att hantera. Trots detta ger en förståelse för IPX/SPX viktiga insikter i nätverksdesign och fungerar som en användbar modell för att förstå hur andra nätverksprotokoll kan och inte kan fungera.

Kommentera

av Anna Kim