ARP är en del av internet-protokoll-sviten, och dess huvuduppgift är att konvertera 32-bitars IP-adresser till 48-bitars MAC-adresser och vice versa. Det gör det möjligt för nätverksenheter som behöver kommunicera med varandra att göra det på lokal nätverksnivå. Det finns olika typer av ARP-anrop, men de två vanligaste är ”ARP Request” och ”ARP Reply”. ARP Request skickar ut en förfrågan till alla enheter på nätverket och frågar ”Vem har denna IP-adress?”. Den enhet som har den efterfrågade IP-adressen svarar då med sin MAC-adress genom en ARP Reply.
Processen börjar när en enhet behöver skicka en data till en annan enhet. Först kontrollerar den avsändande enheten sin ARP-cache för att se om den redan har MAC-adressen för den mottagande enheten. Om MAC-adressen inte finns i cachen, skickar den ut en ARP Request på nätverket. När den enhet som äger den specifika IP-adressen hör ARP Request, svarar den med sin MAC-adress i en ARP Reply. Den avsändande enheten tar sedan emot denna ARP Reply och uppdaterar sin ARP-cache med de nya uppgifterna, och den kan nu skicka data till den mottagande enheten.
En intressant aspekt av ARP är det faktum att det är stateless, vilket innebär att det inte behåller någon information om tidigare begäranden och svar. Varje begäran behandlas separat och oberoende. Trots sin enkelhet är ARP ett kritiskt protokoll för nätverkskommunikation. Det är dock värt att notera att ARP har vissa säkerhetsbrister, särskilt i form av ARP-spoofing, vilket innebär att en angripare kan skicka falska ARP-meddelanden till nätverket för att stjäla data eller orsaka störningar.
