Proportionalval, som ordet antyder, innebär att valresultatet ska spegla fördelningen av rösterna så proportionellt som möjligt. Detta till skillnad från majoritetsval där det parti eller den kandidat som får flest röster vinner, oavsett om det är en absolut majoritet eller inte. Proportionalval innebär att om ett parti får exempelvis 30 procent av rösterna, bör partiet även få cirka 30 procent av platserna i det lagstiftande organet.
Två huvudsakliga system för proportionalval existerar: partilistemetoden och enmansvalkretsar med jämkning till proportionellt val (kan vara lite olika beroende på land). I partilistemetoden röstar väljarna på ett parti snarare än på en specifik kandidat. Antalet platser som ett parti vinner i lagstiftande organet bestäms sedan av andelen av totala rösterna som partiet erhållit. Den andra metoden, enmansvalkretsar, innebär att väljaren röstar på en individuell kandidat och de kandidater med flest röster vinner, men antalet mandat som delas ut på nationell nivå justeras för att spegla det proportionella valresultatet.
Ett av de främsta argumenten för proportionalval är att det ackommoderar olika politiska åsikter och ger minoritetspartier en röst. Det kan dock också leda till instabila regeringar, särskilt om inget enskilt parti når en majoritet och det krävs koalitioner för att bilda regering. Dessutom kan det leda till att väljarna har mindre inflytande över vilka specifika kandidater som väljs, särskilt under ett partilistval.
