Interaktionism är en övergripande psykologisk teori som bygger på tanken att människor inte agerar utifrån sin omvärld i ett vakuum, utan snarare genom att aktivt förhandla och tolka dess betydelse. Teorin ser människor som proaktiva agenter och inte bara reaktiva varelser, vilket innebär att vi inte bara reagerar på stimuli, utan även formar våra egna upplevelser och förståelse av världen genom vår interaktion med den.
Det finns olika typer av interaktionistiska teorier, inklusive symbolisk interaktionism och social interaktionism. Symbolisk interaktionism betonar betydelsen av symboler och meningsfull kommunikation i människors sociala liv. Social interaktionism, å andra sidan, fokuserar på individers sociala och kulturella påverkan på varandras handlingar. Dessa teorier är både komplementära och ömsesidigt förstärkande, vilket sammanfattar den huvudsakliga insikten i interaktionism: att vårt självmedvetande och vårt beteende formar och formats genom vår sociala verksamhet.
Interaktionism anses erbjuda en mer nyanserad och komplex bild av mänskliga beteende och tänkande än mer deterministiska teorier, såsom behaviorism. Teorin betonar individen som en dynamisk, tänkande varelse som aktivt deltar i och bidrar till sin sociala värld, snarare än som ett passivt offer för omständigheter eller genetisk programmering. Detta perspektiv har bidragit enormt till förståelsen av individen inom de sociala vetenskaperna, och är fortfarande en viktig teoretisk grund inom fältet.