Faraday-effekten, även känd som magnetoptiskt fenomen, involverar de fundamentala samspelet mellan ljus och magnetfält. Det grundläggande vetenskapliga konceptet bakom detta fenomen är att när ett polariserat ljus (ljus med en väldefinierad riktning på dess oscillerande elektriska fält) passerar genom ett medium som är utsatt för ett magnetfält, så roterar ljusets polarisationsplan. Denna rotation är proportionell mot både styrkan av magnetfältet och vägen ljuset tar genom materialet.
Denna unika egenskap utnyttjas inom flera tekniska och vetenskapliga tillämpningar, speciellt inom områden av optoelektronik och astrofysik. Exempelvis, optiska isolatorer, som används för att skydda ljuslaser från reflekterade strålar, bygger på Faraday-effekten. Inom astrofysik mäter astronomer polarisationen av ljuset från fjärran stjärnor för att kunna studera magnetfälten i sina atmosfärer.
Det viktiga att förstå angående Faraday-effekten är att ljus och elektromagnetism – två fundamentala krafter i universum – är långt mer sammanlänkade än man kanske initialt skulle anta. Faraday-effekten illustrerar på ett överraskande och kraftfullt sätt hur dessa krafter blandas och interagerar för att producera den fysiska verkligheten som vi observerar.
