Python, introducerad 1991 av Guido Van Rossum, är ett högnivå, tolkat och allmänt ändamålsenligt programmeringsspråk. Vi menar med ’högnivå’ att det är mer abstrakt från maskinspråk, det är närmare människospråk och därför lättare att förstå och skriva. ’Tolkat’ innebär att det inte behöver kompileras innan det körs, vilket möjliggör en mer interaktiv kodningserfarenhet via Python’s interaktiva skal. ’Allmänt ändamålsenligt’ betyder att Python kan användas för att utveckla praktiskt taget alla typer av programvara.
Python har en enkel, ändå kraftfull syntax, vilket gör det populärt bland både nybörjare och erfarna programmerare. Den använder indentering och whitespace för att definiera skopet, till skillnad från andra språk som använder terminerande karaktärer eller sökord. Detta inte bara gör koden mer läsbar, men det tvingar också programmerare att skriva renare kod. Dessutom har Python en stor standardbibliotek och en mängd olika open source-bibliotek tillgängliga, vilket gör det till ett mycket dynamiskt och mångsidigt språk.
Slutligen är Python inbyggd med avancerade datatyper som listor, uppsättningar, ordböcker och tupler. Dessa datatyper är både flexibla och kraftfulla, vilket gör det enkelt att implementera komplexa datastrukturer. Python stöder också en mängd olika programmeringsparadigmer, inklusive objektorienterad, imperativ, och i viss utsträckning funktionell programmering.
