YAML baseras på enkla och klara kodningsprinciper. Data representeras med mindre specialtecken vilket resulterar i rena, överskådliga strukturer. Dess syntaktiska strikthet och fokus på läsbarhet gör det till ett populärt val för konfigurationsfiler och för datautbyte mellan olika programmeringsspråk med olika datastrukturer. Dessutom, till skillnad från XML och HTML (som det först var tänkt att vara en förenklad variant av), använder YAML sig inte av taggar för att definiera strukturer vilket gör det mer platseffektivt och lättare att läsa.
YAML är inte bara begränsat till enkla datatyper som numeriska, strängar och booleska värden, utan kan också representera listor, associerade arrayer (även kända som hashar eller maps), och komplexa nästade strukturer. Dessutom erbjuder det stöd för datatypsspecifika konstruktioner, till exempel för att representera datum och tid. Dessa flexibla och avancerade egenskaper gör det till en stark kandidat för applikationer som kräver mer avancerade datamanipuleringsuppgifter.
YAML är tillämpbart i ett brett spektrum av användningsområden. Det används ofta i mjukvaruutvecklingsvärlden för att konfigurera byggverktyg och Continuous Integration/Continuous Deployment (CI/CD) pipelines. Dessutom används det ofta för att definiera infrastrukturer som kod i verktyg som Ansible och Kubernetes. Det har också blivit mer populärt inom området för dataanalys och maskininlärning, eftersom utan att behöva använda andra bibliotek, kan YAML representera och manipulera både statiska och dynamiska data.
